Jag har har senaste tiden lärt mig att själv att sluta känna, jag har medvetet fått koppla bort känslor bara för att det inte är okej att känna i vissa lägen. I vissa fall är det "inte okej" att känna, dock vet jag inte vem som satt upp den regeln, kanske är det jag själv bara för att inte göra saker för komplicerade.

Jag har fått lärt mig att acceptera ytlighet, då det kanske inte handlar så mycket om känslor utan att man lägger något på en ytlig nivå bara för att vinna saker av varandra. Man går inte riktigt in på djupet när det gäller varandra och man satsar inte fullt ut på att lära känna varandra utan man använder varandra för egen vinnig. Detta var något jag har haft väldigt svårt för från början men med tiden har jag lärt mig att stänga ute allt jag känt för att inte göra något komplicerat.

Pga detta har jag stängt ut många andra människor också som kanske skulle varit bra för mig och som hade passat mig perfekt. Men öppnar jag känslor då så kanske det ytliga försvinner när jag kommer tillbaka till den andra sidan av mitt liv igen.

Det finns så många oskrivna regler om vad jag får göra, vad jag får känna och vad jag kan säga. Det är ibland lite påfrestande när man ska stänga allt ute och när man kanske inte kan prata med någon om vad man gör tänker eller känner.

 

Dock har jag valt att leva som jag gör ocg jag tycker om det väldigt mycket, kanske till och med lite för mycket! Här fick ni lite ordbajs som är lätt att tolka fel och svårt att förstå när jag inte berättar specifikt vad det handlar HÖRS!