No one waits forever
Dålig kväll? ja det kan man verkligen säga. Jag utger mig otast för att vara världens hårdaste tjej som är väldigt känslokall när det gäller kärlek och såna saker. Men jag är ju självklart motsatsen till det vilket alla som känner mig riktigt vet. Jag har känt saker om olika saker en längre tid och jag håller alltid allt inom mig bara för att ingen ska se mig svag men ibland brister det bara.
Känslan av att ha tårar som rinner och känna en tomhet och en förvirring i kroppen som varit borta en sån lång tid är jobbig. Jag försöker alltid hålla mig stark och dölja allt för alla människor men ibland går det inte. Om detta har ngt att göra med mitt förra inlägg så är svaret kanske jag vet inte riktigt än. Som jag skrev då så är jag otroligt lycklig men ibland blir saker lite fel. Fel som man själv ställt till med för att man göra det man själv vill.
Men jag ångrar aldrig något jag göra för alla saker man ger sig in på och verkställer är alltid saker som någon gång gör en lycklig. Ånger är inte en känsla som ska finnas för allting händer av en orsak.
Men som jag skrev ovan så har jag verkligen hållt inne med allt senaste tiderna för jag har varit rädd för att såra folk, komplicera relationer, göra någon illa osv. Jag har försökt att bara spela glad även fast alla oftast bär på någon form av sorg. Det finns ingen där ute som inte har någon sorg i själen, djupt där inne finns det alltid något som tynger.
Går all sorg att bearbeta då? Ja självklart gör den det men det kan ta väldigt lång tid. Jag tror bara grejen är den att folk måste låta den komma ut när den vill. Gör man som mig och trycker undan den så kommer det ett dubbelt så hårt lass när det väl kommer.
Der är inget fel att vara ledsen, det är bra. Man ska inte bära runt på en massa skit för det leder bara bort tankarna i dom situationer som man behöver vara fokuserad tro mig. Jag tror också det är bra att berätta för folk vad man känner. Dock är jag en sån som Oftast inte berättar om mina känslor om jag väl får dom för någon. Jag tar sällan första steget vilket är väldigt viktigt att man gör. Säger man inte vad man känner för någon eller vad man känner vid ett dödsfall så kommer man få gå och bära det länge.
Man ska dela med sig av sin lycka sägs det, men det är lika viktigt att dela med sig av sin sorg. Det är faktiskt när man är ledsen som man behöver någon som mest. Sorg är en sån stor del i livet som vi verkligen måste hjälpa varandra med. Alla känner sorg någon gång och det värsta som finns är att gå igenom den ensam.
Som tur är har jag en vän som jag kan berätta allt för som stöttar mig i alla lägen och som vet exakt varför det bristit för mig. Bra som hon är så finns hon där och lyssnar, ger mig råd och peppar mig. Så glad att jag har så bra människor runt om kring mig just nu, vissa är dock lite för bra om man säger så..
Aja nu ska jag bli stenhård ( YEAH ) torka bort tårarna, sätta på en liten mask och leka glad framför en av mina favorit serier. Som jag skrev ovan så måste man släppa fram sorgen, det har runnit över för mig och jag har släppt ut den lite men tänker inte göra det helt för de vågar jag inte.
"Life is all about risks and it requires you to jump. Don't be a person who has to look back and wonder what they would have or could have had. No one waits forever."
Berätta dina känslor för folk innan det är försent, ingen väntar för evigt!
PUSS
Kommentarer
Postat av: Linn Haglund
Trackback
