Sitter på bussen just nu påväg in till skolan, de känns som de kommer bli en bra dag idag förutom att mitt knä smärtar nå oerhört..
Först på schemat står iaf matte vilket är mitt har ämne men de är bara två prov kvar så är jag klar med hela matte 1 kursen sen så de är bara att ligga i.
Senare idag har jag typ svenska där vi ska planera ett sätt att få in pengar till välgörenhet. Till sist har jag spanska och coachtid så de är en ganska soft dag även om jag slutar 16,30.
Ikväll vet jag inte vad jag ska göra, kanske sova hos min vän men vi får se vad man orkar och vad som bestäms. Kanske bara blir hemma i lilla lucksta också!

------/-------/------/-------/------

Det är ganska ofta jag tänker över livet när jag sitter på bussen. Det är ett bra ställe att rensa tankarna på och att blogga om sakerna jag tänker på får tiden att gå lite fortare.
Just nu sitter jag och tänker på vad som egentligen betyder något i mitt liv, vad av de jag gör klarar jag mig utan och vilka vänner värdesätter jag verkligen.
Pernilla är ju en självklarhet, hon finns alltid där och vi kan prata om exakt allt utan problem. Men de finns ju andra så kallade vänner också. Är de verkligen värt att lägga ner tid på dom? Är dom värd min energi?
Kanske, kanske inte de får tiden avgöra.

Sen de här med vad jag gör med mitt liv, allt som händer på fritiden är det värt de. Allt borde ju vara värt de så länge jag tycker om det och så länge jag vet spelets regler och riskerna.
Fotbollen och skolan är ju självklara saker jag bör hålla på med men är allt annat bra för mig. Nu kan de låta som jag prata om något helt annat än vad de egentligen är men ni får tolka helt själv.

Jag är ju faktiskt en ganska känslor kall människa nu för tiden när det gäller att släppa in någon. Jag håller mig gärna på distans och jag öppnar mig i stort sätt inte för någon. Jag vill liksom inte blanda in några känslor bland vänner och andra saker.
Självklart finns det vissa jag öppnar mig för men det tar ett bra tag att komma under mitt skal. Jag behöver liksom en stor trygghet innan jag kan släppa in någon och i många fall känner jag inte den tryggheten och skiter i att släppa in folk.
Jag tror de här är något som begränsar mig ibland, de finns säkert många fina och snälla personer som jag skulle gett en chans men varit för rädd för att ge en.
Nä nu börjar bussresan lida mot sitt slut så jag avrundar här ha de så bra alla ;)