pojkvänsabsinens
Jaha, då sitter man här och har ångest över morgondagen som sakta bara kommer närmare och närmare.. Jag har varit borta från skolan i 10 veckor och saknar det inte för 5 öre, fyfan vad sorgligt. Jag kommer ihåg det högvisa plugget jag fick i ettan och ångesten över att hinna med alla inlämningsuppgifter + fotbollen. Iår har jag fan ett jobb att sköta också vilket kommer kräva så sjukt mycket planering ifrån min sida. Men jag vill ha dom där extra pengarna så jag kan spara till en resa och lite sånt.
Sen åker jag ju till barca i vinter och då kan det ju verkligen behövas en massa pengar.Men jag brukar ju lösa det mesta och bruka aldrig lämna in något sent så det fixa sig nog. Första perioden iår verkar jag ha det ganska slappt, ja slappt på thorén är som ett vanligt schema på alla andra skolor. Varje gång jag jämnfört mitt schema med ngn annan kompis från ngn annan skola så ha jag alltid haft det värst.. en massa mördar scheman, men det är väl inge fel med det förutom att skolan tar kål på en hahha.
Aja, nog pratat om skolan , idag ska jag ha roligt så jag pallar med skiten imorgon!
Åh igår hade jag pojkvänsabstinens, jag saknade verkligen känslan att alltid ha ngn där att prata med. Ha någon att mysa med innan man ska sova osv. Jag brukar klara med utmärkt själv men sen kommer det såna här dagar ¨då man verkligen saknar at ha någon. Jag har ju varit singel ett år och det har väl inte varit så himla svårt, det har typ varit vad jag behövt.
Innan det var jag ju tsm med en kille i över 2 år och det är inte han jag saknar. Utan det är känslan av att det alltid finns någon där och lyssna. Plus att gårdagen verkligen var en dålig dag och då skulle det känts ganska bra med en boyfriend.
Men jag är ingen sån här som vill stressa mig in i något utan jag vill ta det relativt lugnt så man liksom vet att man tycker om varandra innan det händer ngt. Jag är också en sån person som är så oerhört rädd att bli sårad, jag har lätt att backa och inte öppna mig helt för folk. Men jag tror det är för att jag känner att det inte är rätt. När rätt kille kommer och allt känns bra så kommer jag öppna mig och ta risker, men det är inte värt att göra det med något som känns halvdant.
Sen är jag väldigt så här att jag måste träffa en kille som tycker om mig för den jag är, och som klarar av att jag är energisk och ta mycket plats i vissa situationer. Och jag behöver verkligen någon jag kan skratta med och som gör mig på bra humör, bra humor är nog det viktigaste hos en kille. Jag söker liksom inte efter ngn som vill mysa hela dagarna utan jag vill göra mycket tillsammans med den jag tycker om men samtidigt vissa dagar bara lata mig.
Jag tycker liksom det är svårt att hitta kombinationen mellan en kille som kan vara en bästa vän och samtidigt en pojkvän. Kanske får jag va singel i flera år för att hitta någon eller kanske bara någon månad till. Det får gud avgöra så får vi se hur det blir hahaha ;)
Näe nu ska jag fixa frullllllllllllle HÖRS!
KYSS
Kommentarer
Trackback
